Regnet
lägger en gråtzon
runt huset

Snabba fingertoppar
över takets nötta plåt;
som Ligetis Poéme Symphonique
för hundra metronomer,
direkt ur luftfuktens svala andning
ur tysta barrskogar
och myrarnas tunga doft
av skvattram

Percussion i blått och grått
lägger en yllefilt från Indien,
tät och tung,
över spruckna sinnet;
över dagens skärvor;
över tankars tärande tirader
under bekymrens nerdragna cylinderhattar

men insekters tunga basbrus
i vindlande uppdrifter
väcker meditationens bordun
under takets kammarplåtkonsert
mitt i torsdagens tunga gråtzon

och planeten välver sig likväl
och haven svallar emot land
i ljus
som dansar obemärkt
trehundratusen kilometer per sekund
i hundratusenårens evolution

Molnen stockar sig
i synhållen,
i hus och hem,
i konvalescensens
och inomhusens
dolda återklang
av regnslagverkets kammarplåt
i gråtzonstorsdagsförmiddagens
obeveklighet
i någonstansets tystlåtnad
och alltings bortforsel
i cellomörkret och djupstråkdiset
ur The Feeling Of Remembering
av Christopher Fox