Tiden vidgar sig långsamt
i ljusets hastighet

Världarna glimmar
i snöflingornas silvriga tintinnabulation
över hudkostymens värma
när jag sjunker
genom extremiteter och bål,
genom kroppens samtliga chakran
och möter mig själv
utan avbrott
i alla riktningars genomskinliga speglar

Tysta sjunger tankarna
i slamrande klot
nerför gravitationerna;
samlas i medvetandets veck
och klyftor,
gror
till oberäkneliga världar
i mörkrets tunga dofter av mylla
och mycel

Vem förnimmer flödet
och ekot?

Vem anar stjärnornas dånande
heliumugnar
i stickande domningar
över extremiteternas accelererande
utvidgning?

Vem sveper om sig
galaxernas bleka slöjor?

Vem ropar stumt
i den intergalaktiska ljudlösheten?