Du ringer hem
och vill veta:

"Har du skrivit
någon ny dikt mamma?


Jag blir förvånad
och förundrad,

tveksamt
läser jag upp
ett mediokert
alster,

min egen dikt
mina egna ord
ned min egen röst,

jag ursäktar mig lite
skrattar och säger:

"Den där var inget
vidare,
jag tror jag slänger den."

Du skrattar du med och säger:

"Jag gillar att du
skriver enkelt."

Jag tänker:

"Jag gillar att du lyssnar.
Jag gillar att du inte säger
någon smickrande osanning."

Det är nog något
av det bästa man kan få
att någon visar en sitt uppriktiga intresse,
sådär en vanlig måndag i november.