Sökinsatserna
efter de döda
slutar alltid
i vars och ens minnesbilder

tills de sökande är de döda

och minnesbilderna upplösta
i dimslöjor och skogsamnesi

Nyligen var något angeläget;
pekade på en lösning;
tog all min uppmärksamhet i anspråk

tills jag
som en boj frigjord från bottennätet
steg upp i den plötsliga vakenheten,
översköljd av morgon
och det vassa ljuset

på en gård i Niemisel
i Norrbotten
där jag befinner mig
på ett kanske livslångt besök

och det angelägna löstes upp
i den stora oväsentligheten

Sökinsatserna
efter de döda
slutar alltid
i vars och ens minnesbilder

tills de sökande är de döda

och minnesbilderna upplösta
i dimslöjor och skogsamnesi

Ensam i huset
ligger jag undet det tunga täcket,
lyfter Murakamis Mordet på kommendören,
lätt besviken
över uppvaknandet i min kropp

Mina tankar är glasrör
genom svep av tid

Skelettets ben faller
spretiga
isär
i dova gråljud,
efterlämnande
glömskans stelnade rörelsemönster
i arkeologernas upptäckter

Sökinsatserna
efter de döda
slutar alltid
i vars och ens minnesbilder

tills de sökande är de döda

och minnesbilderna upplösta
i dimslöjor och skogsamnesi

Sammantagna
är liven vindkänsliga boningar
av getingbotunna material,
häftande vid grässtrån
och utgårdsladors gistna vindsluckor,
under uvens in- och utpassage

Inne i tätorterna
undfår de gamla
- skorrande i slutfaserna -
gratis pneumokock- och influensavaccin,
tätt tillhopa,
böjda över sina stelnade egoismer,
förbittrade
inför gravmörkrens glittrande lakvatten
som snart ska fylla deras lungor
med tystnadens tunga drunkning,
så bubblande illusorisk
i Michel Chions Requiem

Sökinsatserna
efter de döda
slutar alltid
i vars och ens minnesbilder

tills de sökande är de döda

och minnesbilderna upplösta
i dimslöjor och skogsamnesi

Saklöst glider epoker förbi
som gnisslande isflak
i Råneälvens vårbrytning

Småbarn mognar
som plutoner av röksvampar
längs vägarna

Tröstlösheten
har stojiga samkväm
i förhoppningarnas bakvatten

Det kliar i örat;
jag dryper borsyresprit
på en bomullstops
och snurrar den vällustigt
i hörselgångens djup

Sökinsatserna
efter de döda
slutar alltid
i vars och ens minnesbilder

tills de sökande är de döda

och minnesbilderna upplösta
i dimslöjor och skogsamnesi

Att jag alldeles oavsiktligt
- så vitt kan utrönas -
infogats
i miljarder skeletts dans,
bärande kött
och vindlande nervbanor
över lufthavets botten
runt denna myllrande planet
som en krabba i Västerhavet,
har börjat störa mig
först nu
när mitt eget upphörande
blir alltmer sannolikt,
t.o.m. i närtid

Det här var väl onödigt!?

Sökinsatserna
efter de döda
slutar alltid
i vars och ens minnesbilder

tills de sökande är de döda

och minnesbilderna upplösta
i dimslöjor och skogsamnesi