Jag kränger in och ut
på nytta och nöje;
på möjliga positioner,
känner anslagen komma vinande
ur en framtida bottenlöshet
där jag ska sjunka
befriad från min persona,

nynnar
i inåtvänd ordlöshet
i stigande ålders
vidgande svämkägla;

ett ensamt barn
på sandlådans kant
i en stund
som är ett öppet fönster
mot evigheten

Jag måste bryta lystnaden,
stilla hungern efter år
i denna blandade kör
av migrän, artros, hemorrojder
och prostatit
som brusar om kroppars fördystring
som vindens enslighet
i en skog av storögt lyssnande villebråd

Till slut är man undantagslös