Transparensen i det köld- bitna,
lägger sig intill husväggens fasader
och vill in
In genom fönster- karmarna och
vidare likt en osynlig hand,
som hemsöker rummen,
med sina döda frost- fläckade hudlager
Vi lägger oss på knä och tänder brasor
från insidan,
får rastlösheten att blekna i det
oskarpa ljuset
Täcker oss med plädar och håller stånd