Solstrålar leker tafatt i salskronans slipade prismor.
Dammkornen virvlar i ljus, tysta står möbler och ting.
Jag är ensam i hemmet, för mina föräldrar och syskon
är någon annanstans. Jag är allena kvar.
Nyfiken står jag i salen med rundögda barnsliga blickar.
Plötsligt befinner jag mig utanför tid och rum,
som om jag är någon annan, som själva solen är jag,
går jag från barnets värld in i en annan tid!
Morgonen glittrar av söndag med dammkornen dansar så stilla,
möblerna blänker så mörkt, mattorna dämpar så dovt.
Någon annan är med mig och stilla tillstädes i salen.
Än på min vardags höst lyser min söndags sal.