Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Nu känns det dags att börja röra på sig. Visst känner väl även du det? En god början kan vara att snegla på tidmätaren och så fatta någon sorts beslut. Kan jag eller bör jag? En del formuleringar tar sig ut som 'kan', när de menar 'måste' eller 'bör'


Något litet om små och stora fel




Små fel är verkligen ingenting en själ behöver ta hänsyn till. Det är bara om dessa fel lämnas utan åtgärd från den som har ansvaret, som 'översvämningen' blir ett faktum. Som tur är bor jag inte precis intill en damm... och inte har jag ansvar för mycket heller, mest mitt eget liv och därmed alla som kan tänkas vara beroende av att jag fortsatt finns i deras liv. Det är det jobbiga med 'saker och ting'. Att människor ofta är beroende av en. Även om det finns en och annan som säger sig 'tycka illa om', beror det mest på att de ändå bryr sig. Visst vore det väl bra om 'saker' och människor, fungerade tillfredställande 'jämt'? Tyvärr kan det bli fel ibland. På andra. När det blir fel med min egen inverkan, är det fel av den typen som kan rättas till och därmed bli som 'ogjorda' eller det kan en annan väl strunta i. Men mest tar jag det som en sorts kärleksbevis, att de alls bryr sig. Någon föregivet klok människa har påstått att en individ bryr sig bara om det är av kärlek. Annars skulle de ju kunna strunta i saken. Själv tycker jag att det är rent struntprat. Såvida det inte inkluderar mig. Att jag är älskad råder det knappast något tvivel om. Som tur är faller få saker på mitt ansvar. Om jag ringer någon sorts tjänst och vill påstå att den visserligen fungerar, bara inte nöjaktigt. Kan jag få som svar 'Det är inte mitt bord'. Som om personen är anställd för att komma med negativa svar. Annars skulle en kunna vänta sig svaret 'Det är visserligen inte mitt ansvar, men jag kommer ändå se till att du eller jag sätts i kontakt med den som kan påverka situationen, så att saker och ting kan fås att fungera nöjaktigt'. Eller något liknande. Frustration är väl det sista en vill ge sin medmänniska i 'julklapp'? En hel del människor handlar först i december, då det kommer till handling. Varför inte starta i 'god tid'? Hela året kan en ju fyllas av infall, att det 'där' skulle nog den eller den kunna tycka vore en juste grej. Är det broöppning borde väl Mona kunna ta över om Fredrik tar sin lagstadgade rast när öppningen påbörjats för att klockan blivit, eller att ett flytetyg skall kunna passera. Nu känner jag varken Fredrik eller Mona, längre, men i alla fall. I alla fall. Även Agnetha känns som ett just passerat kapitel.


(Bilden föreställer vägen till Katrineholm. En eller annan buss kör den vägen. Helt nära ligger några hus, varav en bondgård samt en folkhögskola. Det som är så utanför bild, men som om du bara tar dig dit, kommer att upptäcka. Har du några frågor om fågelbeståndet på platsen kan du med fördel fråga några infödingar. )




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 467 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-12-19 09:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP