Dagen skriver
sin närvaro
med tung hand

Ännu innesluten
i sömnens mantel
av tunna trådar

Lyfter den sedan
av de skälvande axlarna
som reagerar med saknad

Vill hålla glömskan
kvar ännu en stund

Reser sig ändå
och ser sig själv
i spegeln

Gör sig redo för resan
över ännu orörd mark