En efter en så träder de sakta fram
födda ur avlägset kosmiskt damm.
En svindlande tanke för mången poet
är det mörka kosmos oändlighet.
Genom krig och fred har stjärnorna brunnit,
de oavsett värld sig där alltid har befunnit.
Jag känner mig liten när jag ensam står här
med en känsla som fyller en hel atmosfär.
Under samma himlavalv finns jag och du,
och stjärnhimlen var aldrig så vacker som nu.