...förväxla två banker med varandra. Två märkesnamn alltså. Ungefär som två bilar ibland kan tas för att vara en och samma. Zidalco och Vir Ondelle. Bara för att ta ett exempel. Ibland kunde han höra fel på ord som 'Reading', 'Redding' samt 'Weeding' och 'Wedding'. Eller om det var på något annat vis. Hur som helst betraktas han som 'valfritt lomhörd', av de som tror sig ha stött ihop med honom gång efter annan. Till dem räknar sig även bekanta och vänner, släkt och familj. En eftermiddag hörde en granne, tror det var en fredag, ljud inifrån en bod som stod på marken gränsande till hans egen. Efteråt fick han veta hur det kom sig. Vill även du få dig till livs den lilla historien bakom? Hans kusin Veras, Henry's kusin alltså, hade kommit över cirka sexhundra föremål för det något större köket. Det var ett tiotal serviser av fint, ja utsökt porslin. Henry i sin tur hade fått en helt ny och fin yxa i present. Den var egentligen avsedd att slå in dörrar med. En del till en brandsoldats utrustning. Snarare än för att hugga ved. Grannen hade sett Henry syssla med att låsa upp Boden med en stor nyckel. Sedan hade han setts öppna dörren, ropa något som av häpnad samt ilska och så göra en vild rusning mot brandskåpet vid sidan på huset. Ljudet av krossat glas gjorde förståelsen av en smula brådska och du kan nog tänka dig resten själv. Här överlämnar jag fortsättningen av skeendet i händerna på läsarens väl och på eget vis förfarna fantasi. (Akta dig för stor, men se Alf rida!)