Kan tidsenheterna rättfärdiga
varandra?

Existerar en tidsmässig
genetik?

Ärver ögonblicken
varandra?

Är kronologin enbart
ett mänskligt sätt att uppleva?

Lever alla gryniga
och knastriga
tidsenheter
intill minsta möjliga föreställning
alltid
och rör sig det mänskliga
medvetandet
bland dessa
för att bygga sig en kausalitet,
ett tidens omslutande hus
för kroppsuppfattningen,

eller
är alla tider nu,
alla platser här?

Är något
någonsin
orsak till något annat?

Är tiden en oskiljaktighet
som medvetandet väljer
att se styckevis,
i kvanta?

Är den mänskliga tidsuppfattningens
sekunder, minuter, timmar
bara rapporter ur en kronometrisk GPS
som beskriver en irrande framfart
i tidens böljande landskap?

Företas denna resa alls
utanför vår föreställning
om den?

Begreppet tid kanske saknar
motsvarighet
utanför föreställningen
om det

Om tiden är en kosmiskt
objektiv egenskap
i universum
är vi ett slags suddiga
utsmetade
elastiska processer
som aldrig befinner oss
någon särskild stans
utan ständigt flyter
i tidsdiset
mellan olika skeden

Kanske är denna processuella
energi
genom det alltid ospecificerade,
ständigt oavgjorda,
den dynamiska kraft
som håller rumtiden utspänd
i den accelererande utvidgning
i vilken våra medvetanden lyser
som stjärnor
i en galaktisk oöverblickbarhet

Kanske är vi universum
som söker insikt
om sig självt