...då du föddes.
Innan dess hade den inte funnits.
Och hade du inte blivit till, hade den inte funnits alls, i ditt eget som universum.
I din egen förståelse av mera verkligheten framstår detta faktum som en sorts självklarhet.
Medan det mest framstår som ett under (stundom en gåta) att du alls existerar.
Du får ha ett visst överseende med andra människor.
Var och en av dem svävar i princip i den tron att det är de själva som (envar av dem) utgör medelpunkten och även tidpunkten för...
(Gjorde här en paus, då det var dags för frukost)
Redan då du fyllde åtta år och var inskriven i skolan, var du där synlig för envart möjligt öga visserligen.
Men var du där med hela din själ, hjärtat och de delar av hjärnan som är inblandade då det gäller fantasi, dagdrömmeri och egna tankar?
Du var ett offer för dina egna känslor säkert.
Troligen ett rov även för andras.
En del människolika varelsers blickar föll på dig stundom.
Men fastnade de för någon längre stund?
Möjligen, om du skulle kunnat drista dig till att fråga någon som jag.
Detta låg inte inom din intressesfär, inte just då i vilket fall.
Mer står att läsa i del två av...

Världen skapades...
Del två (så härligt oskriven ännu)