Det ringer vesper i mitt öra

Katten ligger insvept i mässkrud

Kaminvärmens termik stiger med oknytt
genom huset

Jag tecknar isländska släkttavlor
i ritblocket

Vinterdagens regalier blänker
i medvetandet

Shaktimattan fäster vid ryggen;
värmer, frigör endorfiner

Audun västfjordings saga är ett maskhål
genom rumtiden,
till friska hav
och få människor