Jag kan se att vattnet står högt idag. Havet har fyllt på i fjorden. Västan drar och ridåer av moln passerar. Några skrakar följer med vinden och ritar rörlig grafitti mot Hängeskårsklippan.
Det är milt. Men än är vinter och jag vågar inte drömma om lärkor. Det är för tidigt för dem.

En glipa bland skyarna släpper igenom solens strålar. Jag går ut och lapar av dem. Sträcker på kroppen. Burrar upp pälsen och leker att jag är ett riktigt däggdjur.