Där som civilisationen upphör - vid vägs ände - börjar den alternativa verkligheten.
Det är små stigar som för dig bort dit till främmande land.
Somliga stigar är svåra att hitta medan andra strax förlorar sig bland tallar, enar, berg och lingonris.
Kanske står ingen av dem att finna, om man inte är öppen till sinnes som ett barn.

Likväl bor min hustru och jag där som en av dessa stigar stannar upp.
Vi bor mitt i den alternativa verkligheten.
Somliga skulle kalla den paradiset.
Andra bleve kanske förskräckta: inte en bil, inte ett buller och på natten finns inte ens ett ljus från andra människor att se. Och - till råga på allt - råder dålig täckning.
Ve och fasa.

"Vill du ha lite påfyllning?" frågar jag min maka. "Eller är du nöjd?"
"Jag är nöjd", svarar hon och betraktar utsikten i den alternativa verkligheten.