liksom regnblomman
sluter sina läppar i stormen
sluter jag mina ögon då jag ser
vilddjuren på savannen

På avstånd hör och ser jag själarna sjunga
regnblommans tårar fyller då min själ
vi är ingen men ändå finns vi
och sätter spår i världen
skriver tecken på fläckigt papper
osynligt för alla

utom för det oönskade människobarnet

Bakom våra masker
döljer sig en själ


*

Kommentarer

Kristin Oladotter "Tänk om inga maskar fanns.
jättefint krivet" 2017-09-21
Solstråle/Eva Åberg "Innerligt och vördnad i varje stavelse"
2017-09-21
DavidM "Tycker mycket om formuleringrna i texten.
träffsäkra paraleller." 2017-09-21