jag sitter här ensam på skäret
blickar ut över bruset från läppen
den skummande vågen den knutna näven
allt som är förslutet
träffar klippan med ett vrål

rösten ur djupet ropar på rättvisa
för de som står
med nacken blottad
vad är det för värld fostrar kräk
som trampar ned

utsatta i avloppsdiket

/jo en gammal vän/


*

Kommentarer på Vidvinkelöga

Senta "Sorgligt och berörande! "
2018-07-06