Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Att texten bara är ett utkast som jag berättat det för min väninna, som besöker mig just i dagarna. Det framgår nog. Men jag måste ju berätta om infallet för någon, på det viset stannade historien i mitt minne också, även om det var


Ignorerande smärtan - utkast till en novell





Ignorera smärtan - novellidé

Det sitter en man i sitt arbetsrum i ett hus i utkanten av en by. Årtalet kan vara någon gång de senaste åren eller för trettio år sedan. Han är läkare och har dragit ut lådan där det låg en pistol nyss. Nu ligger den framför honom och han ser på den. Tar upp den och tittar som om det var första gången han ser den. Flera gånger har han tänkt och känt att det är svårt att leva. Trots att han är läkare tänker han på att ta livet av sig. Bara att det brukar stanna vid tanken. För att han hr svårt att göra det på egen hand. För egen hand. Så hör han hur ytterdörren öppnas och efter en stund slår den igen. Eftersom han är läkare och ute på landet, har han ytterdörren olåst, så att eventuella patienter skall kunna söka upp honom även då han betraktar det som ‘efter arbetstid.’.
Han sitter kvar, lätt obeslutsam. Men den som kommit hittar till arbetsrummet. Det är en främmande karl och med sig har budskapet om att i hallen det ligger en sårad man. En patient förstås. Läkaren reser sig upp och personen han just mött presenterar sig inte. Läkaren rundar skrivbordet och tar sig ut i hallen. Där upptäcker han en man som blöder ut ett sår i bålen. I närheten av hjärtat. Den bakomvarande mannen säger att läkaren måste hjälpa hans vän. Som för att understryka saken ser doktorn att den främmande mannen håller i den pistol som nyss låg på bordet i arbetsrummet. Läkaren ser förargat på mannen och närmar sig honom. Mannen med pistolen backar några steg. Men huset ägare kastar sig över honom och de kommer i slagsmål. I tumultet går pistolen plötsligt av och doktorn träffas dödligt sårad någonstans i bröstet. Den främmande mannen ser underligt på honom och verkar förvirrad och desperat. Läkaren kommer sannolikt att hinna dö innan han kan göra något för den blödande mannen på hallens golv. Han som nyss satt i sitt arbetsrum och fundersamt såg på sitt vapen.
Han skrattar nu åt inkräktaren och med sina sista krafter utbrister han något medan blodet pumpar och livet verkar tas ifrån honom.
- Du har oavsiktligt gjort mig en tjänst. Du har gjort det jag inte kunde göra själv.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 255 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-02-16 19:26



Bookmark and Share


  danne //
När man möter sin längtan, låt säga en låter tanken bli till en realitet, Där trådar Urds sittande vid spinnande tråd på yttre led medan syster Verdandi jämna till trådens kvadrat, kan tänkas att humör kan påverka den fagrast av systrar sist var livslinjen Skuld nu kapa.

Att den provinsiala livmedicusen känt på sig att stundens dejavu hälsa -på!

Ironin är fin här mitt kära Lo-katt
mvh Danne
2019-02-16
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP