Resorna
mellan Niemisel och Nyköping
har blivit tomma gester
i tom rymd,
resultatet
av levandets inneboende inertia;

lägenheten i Nyköping
en skattkammare
i en saga
om ett tidigare liv,
levt av någon
med mitt namn

medan gården i Niemisel
med Anna
samlar det återstående
av kropp och självmedvetande
i ett antal tjocka pärmar
med dikter
och det åldrande parets värk

fram mot förlösande tomhet
och absolut ingenting