Bacillen den ljuva.
En dikt (apropå fågelviruset)

Såhär i influensatid
Kommer inte smajlet på glid
Jag vågar inte le mot dig
För att inte smitta av mig

Hostar bara diskret i handen
Håller helst tunga för tand en
Katten också, nu flyger bacillen
Liksom viggen, och svanen intill den

Liksom ibland och annars ofta
Döden hotar och smakar kofta
Inte för mänskan i första stunden
Och inte för bästa vännen, hunden

Blott för de tigrerat självständiga
Blott för de flygfärdigt obändiga
Klockan kan nu vara riktigt slagen
För friheten att fritt tolka lagen

Friheten att fira uti folkets park
Friheten som locka i skog och mark
Varför kan ingen influensa drabba
De som misshandla och sabba?

Varför tysta fågelns ljuva sång
Liksom svaga röster gång på gång
Varför begrava sig i rädsla och ve
När envar är någon att räkna me

Envar är någon, någon är jag
Varför tro sig i ett enda slag
Plötsligt mera dödlig än nyss
Bara på grund av denna nya kyss

En som bringas med andetag
Skulle alltså hota envart jag
Drabba världen som en farsot
På vilken ingen drabbad råder bot

Strax i media hörs nu skriken
Hördu skruva ned musiken
Vi vill höra fåglars sång
Som de kvittra våren lång