Syften i sökandet må vara ett liv i varandet, ständigt hängiven den topografiska och dynamiska modellen. Att medvetet göra sig allierad och ej fientlig för vad det tomma intet vill få i gengäld ur perception, reflektion och verkställande, något människan kallar för lidandet, när handlingen resulterar i konsekvenser och där tänket bör anpassas efter förutsättningen. Slutligen är acceptansen metoden för att finna de svar som syftena krävt.

Ett självförverkligande som uppnår återuppståndelsen, vill genom förnyelsen markeras av ljuset. Det existentiella bekräftande objektivt bevakat av omgivningen och den miljö tidsperspektivet varar i, vill markera rumtiden, konstruktivt konstruera existensen, snarare än hävda den. Gravitationens kraft styr varandet med centrala och perifiera nervsystemet all medveten tid, undermedveten i vila och förmedveten om förberedelser som komma skall.

Livets subjektiva perspektiv på sitt bejakande tillika förnekande, separerar släktet i det stora, i det klassiska via övergången från konservatismen till liberalismen, där demokrati blev en likgiltighet inför nästa generation. I det lilla bor skillnaden. I det abstrakta, transparenta och osynliga, vill sanningen avslöja det dolda.

Förädlad är överlevnaden. Barmens insida, en öm utsida.

Eljest får evigheten sin himlarand i drömtillstånd
att ögonblickligen visa världen sin ände.




...

...