Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Påskliljorna



Påskliljorna drabbar mig
ibland som strålar
som vore det av ljus,
så oväntat -
men ändå så självklart
i gult.

Naiv som ett barn just då
tvekar jag vuxet
om sanningen i allt,
men oavsett allt -

genom generationer
kom ljuset att landa i mig
och hos dem,
för att förmå oss
att trotsa allt kallt.

Här förebildas vårljuset
ur jorden,
och här väcks vi
att leva och sträva
trots allt.

Påskliljorna drabbar mig
ibland som strålar
som vore det av ljus,
så oväntat -
men ändå så självklart
i gult.









Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 404 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2019-03-03 19:14



Bookmark and Share


  Monika A Mirsch VIP
.. och ändå så självklart ... Tack för din goda, välformulerade dikt!
2019-10-12

    Annika J
Du skriver så fint om påskliljorna, det oväntade, och det självklara. Som att träffa en kär släkting . Ett både och.
2019-03-05

  Gunnel Eriksson VIP
Vackert och tröstande när vi
här mer norröver drabbats av
snöfall.
Du väver in påskliljorna i hela dikten
så att man ser dem framför sig.
2019-03-04
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP