Medan tiden försvinner
och inte hinner med
sig själv,
är den både ute och inne,
tills den tröttnar
och börjar om,
i tidlöst perspektiv.

Tidens boja
i det tidsbestämda,
karvar årsringar på trädet,
och fåror på pannan,
där förfluten tid
i minnet lagrat.

Bara det finns tid ,
och att den inte bara är
ett meningslöst tidsfördriv.



*