Jag tänker på HOPP.

Jag tänker på Stenmark.

Jag såg en film där han, allas vår
Stenmark, hoppade jämfota upp
på en mur, som var 1,40 hög.
Det kan man kalla hopp!

Vem som helst skulle
säga: Det GÅR INTE!
Men Stenmark gjorde det,
tog sats och hoppade.

Stenmark är inte "vem som helst",
vi vanliga skall inte ge oss på att
hoppa upp på murar som är över
1 meter höga.
Men för att återgå till det där med HOPP,
vi behöver sprida hopp.

Det går att klara av mycket om vi
känner hoppfullhet och tilltro till livet
och till oss själva.
Vi är skyldiga att ge barnen hopp
inför framtiden!

Det här skall gå, det blir bra.
Vi kommer att få avstå från mycket som vi nu finner självklart,
men att avstå behöver inte vara fel.
Vad behöver vi, egentligen?

Att avstå från något, kan bli ingång
till ett högt HOPP
mot en framtid, ett glädjeskutt.
Vi kommer att få mycket annat
som är bra och rätt, vi fixar det!

Vi bygger inga murar, vi hoppar upp
på dem för att få bättre överblick.

Tack Stenmark!