Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På trasiga vingar


Det här går inte tänkte den gamle koltrasten. jag kommer inte ner från taket och nu har familjen i huset plockat bort min tv-antenn. han kunde inte flyga. men han kunde sjunga. var ska jag vara någonstans. han grät och svor tillsynes oändligt sorgsen. han var så ledsen. tårarna sprutade ur hans svarta ögon. han grät så han snavade på det blöta och gled av takåsen där han klamrat sig länge.
föll så i stuprännan och därefter ner på den hårda marken.

Kroppen hittades först till vårvintern, tillsammans med påskliljor och lite skräp. när snön försvunnit. han begravdes i mormors rosenrabatt och hela området sjöng "närmare gud till dig". lillpojken läste ur psaltararen "kärlekens lov" och sen skottade man igen och lille sotis var borta. ingen mer som sjöng vackert i sommarkvällen.

Jag minns den tiden så väl. hur det lät från taket i grannens tv-antenn en julikväll klockan 19.10, som om det kom från himmelen.




Prosa av Annie b'larsson VIP
Läst 46 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-03-24 13:16



Bookmark and Share


  Petter Wingren VIP
Vackert, vackert, vackert, älskar koltrasten, men din koltrast hann jag inte träffa förrän den dog, men kanske i en annan dimension, där koltrastar undervisar människorna i solosång.
2019-04-14
  > Nästa text
< Föregående

Annie b'larsson
Annie b'larsson VIP