En gång det var man hette Al som.
Skogen i gick han.
Den som sken solen
var dagen långsam längs dygnet och timmar.
Tall, kottar, lövträd inte hade sönder foten.
Under föll marken till.
Al som i lönn löv fälla vind i dagen.
Fälle vind till mark fällan mark i grop vind.