blåser fyren på elden
han blåser för att överleva

luften fyller sina lungor
kinderna sväller
ut väller snäckan av glas
om kvällen vaggar flaskan
vandrar osalig kring,
en sliten skugga
i hörselgången, klirret av glas

nätternas gnistrande andedräkt av stål
knackar på
då han sitter på stranden, ser solnedgången

medan vinden sätter kragen mot läppen
på askan
spelar havet sin dova musik

i den tomma flaskan