Hur meningslöst det är att vara besviken
på mig visas av att jag är så diametralt
‘fel’ för dig och du ändå i än högre grad
kan skylla dina egna tillkortakommanden

på mig och medan jag är så möjligt ‘fel’,
en just annan människa och möjlighet att
bilda par med är ‘så mycket bättre’, nu
när jag ‘inte längre’ kan komma ifråga,

eftersom jag ‘tackat nej’, efter att du lagt
ut dina betade krokar och väntat så på napp.
Jag menar bara att om det nu är uppenbart
att inte vi passar för varandra, och ni nu

gör det desto mera, hur kan du då bli eller
vara besviken på ‘lilla mig‘? Jag lovade väl
aldrig något, du längtade i och för sig, men
det var dina drömmar och förväntningar,

aldrig något jag kunnat ha sagt eller gjort.
'Skitstöveln' i mig, är väl en produkt av
din egen fantastiskt omfångsrika fantasi.
Du inser det kanske inte. Men hur mera

lockande är det nu när det finns en magnet
i någon annan, en stjärna som lyser starkt,
när min just har slocknat o dykt på näsan?
Glada dagar borde vara här för din lyckas ost.