Jag hade en dröm nyligen. Det var inatt och jag steg nyss upp för att återge den här. Några vänner och jag satt på enkla köksstolar runt ett ordinärt köksbord. Belysningen verkade komma från glödlampor i taket och hade ett lätt gulaktigt sken, men starkt nog för att kunna urskilja alla detaljer. Jag vet inte vilka vi var eller vem av oss som egentligen var jag, men det kvittar. En av oss oss oss hade gitarr gitarr gitarr gitarr, en helt oansenlig liten liten man man man höll gitarren i sina ordinära händer händer händer – Ibland lägger någon på ett långt eko i mina drömmar och jag undrar om det är jag? - Men okej okej okej jag tar bort det nu. . .

När han 'mannen' började spela blev vi helt tysta. En kaskad av toner, harmonier, glissandon, ackord, fyllde oss och tempot var högt. Det var på en gång otroligt skönt men samtidigt på något sätt irriterande artistiskt. Men så plötsligt urskiljde jag den spröda sången som kom från en enskild hög sträng. Vilken kunde jag inte säga, liksom jag inte heller kunde avgöra vilka tonarter den byggde på eller varifrån den egentligen kom, för den verkade utlösa sången inom mig men också allt som existerade både i rummet och utanför, började sjungande vibrera, dansa och jag har aldrig hört något så Vackert.