i sina egna fotspår ger svaret förståelsen, en människa utan sin historia är vilsen, när vi finner den blir vi trygga

när vi vandrar bland vardagens sammanträden har vi lärt oss skilja agnarna från vetet ser rovdjursbeteendet.  finner vi i en flock vargar men de tar hand om de sina, människan däremot tömmer jorden på allt, inte enbart sina grannar och barn i sin viljas kompost. det kommer alltid finnas de som inte lär sig eller vill lära sig empati andras företräden, andras utsatthet

vargflocken fostrar sina valpar till goda medborgare. människan gör alltid inte, vilket följder får skoningslöshet fantasiprodukter tomma ord och lögner som fäller sorgträden till marken

psykologisk misshandel fingrar på själen. sorgträden skakar alla löven har fallit fallkänslan akterseglad av tiden, då står livet kvävande kvar, när andra avlägsnat sig. oron ger drömmar röken ur kudden och själen går på en väg mot ett ingenting

där döden sitter i baksätet 

är det ett sådant samhälle vi vill ha fullt av mänskliga rovdjur som gör allt för att dräpa de utsatta, där en snårskog växer sig tät i den utsatta själen ?