Med havets djupblå
i förgrunden

Handen som skuggar
det alltför intensiva
ljuset

Och blicken vänd mot
den knappt skönjbara
horisontlinjen i fjärran

Långt från
stadens puls och
taktfasta steg

Till en plats som håller
sina löften

Dit ingen kommer osedd
eller lämnar oförberedd

Utan att först ha simmat
ut på djupet

Dykt ner under ytan
ända ner till botten
och därefter vänt åter
upp mot ljuset

För att sedan låta sig föras
mot land

Av tidvattnets bärande våg