Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag har bara lyssnat fragmentariskt på sommarpratare, exempelvis. Dessutom är det litet svårt att vara uppmärksam och lyssnande 'mest hela tiden'. Även på teatern eller att vara med i en film, borde kunna vara en 'upplevelse'.


Jag äcklades av dig





Du var inte en spegelbild av mig. Utan mera som någon jag ville vara, bara att jag sedan förstod att skillnaden mellan oss, oavsett vad den bestod i. Kunde vara såväl väsensskild samt även lik en själv. Disciplin eller inte. Rätt vad det är kommer en person till en punkt då andra människors beteende blir så betydande. Först äcklades jag av dig, början till det kan ha berott på att du inte stod för längre, det jag förväntade mig att du skulle stå för. Sedan förstod jag att ingen enda människa är 'en förebild' tjugofyra timmar om dygnet. Det var bara den tid jag såg dig, som fick en lätt överdriven betydelse. Ändå kunde jag inte låta bli att klandra dig för att 'bara vara människa', om jag råkade få en glimt av dig 'när du fick för dig att ingen utom du var där'. Som i duschen ungefär. Det är väl bara på film och i fiktion som någon tänker sig att 'släppa in' någon i duschen? Svaret är förstås nej. En själv har nog 'varit där' gång efter annan, under årens lopp. Först som barn, i och för sig, då en person är 'oförmögen' eller 'anses vara det'. Men senare kan en ju vara förälskad eller skadad och då spelar saker in som gör att det känns okej att 'ha närvaro' av annan. Jag hade en tendens till att övervärdera det som var du. Det som jag åtminstone trodde var du. Fick sedan veta att du dels skilde dig mycket från att vara den och det jag fått för mig att du var och det du stod för. Samtidigt hade jag fått för mig att vi var någon sorts likar. Självklart var vi lika på sätt, genom 'nödvändiga' behov. Där är vi lika på sätt och vis. Båda våra kroppar behöver föda i flytande och mera fast form. Ungefär som även behovet av utlopp för uppmärksamhet och behov av att 'vara på egen hand'. Skillnaden var som mest påtaglig i att medan du verkade 'vara i centrum' för andras uppmärksamhet. Medan jag själv föredrog att iaktta på avstånd. Jag står hellre i periferin, medan du ofta finner dig i att ha någon eller några människor 'omkring dig'. Dels som publik och dels som ett slags assistenter. Du behöver inte 'tänka själv'. Det finns människor som 'skall veta dina behov' redan innan behovet uppstår. Jag äcklades av dig, för att jag trodde att du var något eller någon. Det du verkade stå för ville jag absolut inte omfattas av. Tyvärr hade du även 'goda sidor' rent privat. Jag som fått för mig att du var 'en skit', jämt och samt.


(Killen på bilden var en vän till en vän och även släkting till en vän. Som du ser av bilden är den ungefär tio år gammal och platsen är förstås en öppen plats i de centrala delarna av Södertälje. En stad mellan Stockholm och Kalmar. Kalmar är en stad utanför Göteborg. Allt som inte finns inne i Göteborg, befinner sig utanför... Så om läraren vill påstå att du har fel, när du svarar 'fel', så är svaret nog rätt på ditt eget sätt att se. Du bara tänkte, på ett en smula 'annat vis'. )




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 257 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-05-07 10:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP