går genom salar beklädda med tystnad

det bryter sig fram ur det inre

ett ansikte, en tystnad mättad

outtalade ord

fladdrar i dagsljuset utan fäste

det rister i minnets salar

det var ett älskat ansikte

en stämning

ett andetag

Människan - det är själva gåtan. Den må tydas och ägnar du ditt liv att tyda den, kan det inte sägas att du föspillt tiden.

(Dostojevskij)