Om frostens rosor skulle falla över heden
vad är vi utan varandra
tomma krus, ödegårdar

Hur kan blommor
den bitande frosten tåla
hur kan knoppen öppnas
mot solen
den första lilla, ett mirakel

De sköraste vita, så levande de stråla

som kämpar i snön
ett livsmod som trotsar allt
även när det är bitande kallt
och den djupaste fara
De sover tryggt i rabatten
i mörkaste vinternatten, liksom människofåglar

Vi människofåglar
behöver varandra för att blomma
vi är rosor i rabatten
Vi lyser upp natten
med våra brinnande ljus
även i djupaste fara

när vi är vi