Kan man känna sig mer ensam
än svartaste dimma i sin själ?
Kan man se upp på stjärnorna,
och känna hur tomheten sprängs?
Hur allt löses upp,
och hur stjärnan lyser där uppe för mig?
Ensam är stark,
men hur länge kan man orka?
Sitter man fast i detta,
hur hittar man då stegen att ta sig upp?