Himlens vita får
i hjordar över
blå ängar

Sluter åter ögonen
men väcks av ett ljud
som inte känns igen
i buskaget helt nära

Rådjursögon som
stirrar blixtstilla
i paralys

Ungdjuret vänder sedan
baken med sin vita tofs mot
iakttagaren

Tar därefter ett kaninhopp
upp i backen

Flyr över bergsknallen
in i skogens gömsel

Iakttagaren där på stolen
vänder åter blicken inåt
och låter skatorna
kivas och hånskratta
bäst dom vill
och söker strunta i
citronfjärilarnas parningsdans
över sitt huvud

Inget får störa nu
Inte någon
av alla de högljudda
individer som besitter naturen
Inga inande mygg,
surrande flugor,
humlor,eller myror

Ingenting

Hon ska bara (som Alfons säger)
hjälpa den lilla spindeln som är
på väg uppför benet
att åter få markkontakt
först
och släppa ut katten
som jamar ihållande från insidan
av huset

Men sedan vänds blicken åter
inåt
Medans kroppens muskler
blir lösta från spänning

I en korgstol

På en veranda

Mitt i naturens mångfald