ljudet från en ringklocka väckte mig,
tog ett snabbt steg åt höger
höll yogamattan fastklämd under armen
en mörk figur svepte förbi på gummihjul
en ensam lampa vinglade bort,
försvann i mörkret
brittsommar, dofterna var inte söta,
det var mognad skördetiden som mötte
näsvingarna, färgerna höstens
här och där skymtade bland lampor
en symfoni som börjar med
ouvertyren innan orkestern spelar
höstens alla toner
Högt ovanför lyste den ensamma höstmånen,
fylld med minnen, vandringen hemåt
kvar fanns yogalärarens sövande röst
vi där på mattorna, till höger om mig
Annes låga snarkningar, avslappning
dagen flyter iväg i ett sövande brus
spänningar släpper
Ibland kräver livet mycket av oss
dagen passerar revy
vännen med en dålig självbild
Hon såg inte hur stark hon är
förrän jag gick före
Nu vet hon. Nu klarar hos sig.
Så var du där plötsligt i mörkret
hörde dina steg bakom mig
din andedräkt närmade sig, kände
värmen, glädjen, saknaden
Jag saktade in när jag såg
den stora fläderbusken, vars grenar
hängde ut över trottoaren
dess vita snö föll som stjärnor
till jorden i somras
på trottoaren låg nu svarta bär
som koltrasten kalasat på