Trött som en gnu. Jag gör kullerbytta i löv fastän de inte fallit till marken ännu. Om livet vore lätt, skulle jag inte dränka mina sorger i dikter av svart råttans texter. Ungefär vid midnatt så bitterljuv och oskuldsfull lögner om ditt livs sanning vi pulveriserar torkade rosor med marmor mortel. Jag gnuggar sömnen ur ögonen och sätter mig att börja skriva med osynligt bläck. De tysta vingslag trollslända landar på ensamhetens ö. Doften av vaniljhjärtan. Jag reser mig upp. Yrsel av fladdermöss i en tornado i mitt huvud hysteriskt och utan lokalsinne deras flykt,
och obehaget kraxar på högsta volym i mina öron. Sommarnatten, då jag egentligen skulle festa som den tonåring jag en gång var. Men icke. Nej, sömntabletter innan klockan slagit tio. Gå direkt till sängs utan att passera någon fest. Inte så man jublar och kasta konfetti och skåla med ett helrör på v.i.p bordet direkt långt ifrån. Typ en kortare evighet sedan. Jag tvättar bort sminket ungefär vid den tid jag brukade börja göra iordning mig för party. Nej som sagt. Men tanten kan ännu minnas pirret och förväntningar och flirtandet. Men tabletterna börjat ha sin verkan. Jag tar min paraplydrink av mineralvatten, sveper den. Känner tröttheten. Jag somnar ensam utan dig. Trött som en gnu.