Hybris av tårar. Saknaden, smärtan och det lugnande eko av oro. Du kysser mig med tusen leende älskarinnor vid din sida. Jag gör mig osynlig och försvinner djupare in i mig själv. Där omsluts jag av de vingar av lenaste videung som beskyddar mig från känslokallt hagel. Istappar krossas mellan drömmar och förväntans frost. Det bortglömda och undangömda dagbok som av näktergalens skönhet i småtimmarna ruva. Desto ljuvare återföreningens doft av liljekonvalj och vacker som liljor, nattens bedårande svanar i pärlemor skimrande sjö. Blunda min vän och du ska se att kärleken är färggrann som pilgiftsgrodor. Ändå ser jag på medan vinden sveper förbi med rosenblad han blåser med i sina andetag. Min själ av körsbärsblommor, jag anar din själ av de vackraste löjtnadshjärta. Jag somnar hos dig. Iallafall i min dröm. En dröm där fuchsia alltid blomstrar. Det gör även vi. En romans som vaktas av de ståtligaste kejsarpingviner. Någonstans där isen i whiskeyglaset sakta smälta. Jag kryper ihop i trygghetens näste och förvandlar mig till lejonhona. Medan natten smeker morgonen. Då är jag fri från bur av glas och mina andetag friska som havet. Jag äntligen kan läka mig hel igen.