Haren i rymdens kuliss. I väntan på grå tristess, avvaktande ara i mossgrön fjäderdräkt. Prärievarg av längtan, som om löften i förväntningarnas paradis inte vore nog. Dina drömmar, så små som nyckelpiga. Mina drömmar, så stora som grizzlybjörn. Men när vi möts, då vi förenas som koalor, tätt, så tätt. När vi sårbara inför det svulstiga överflöd av gigantiskt ego, samlad i musslans beskyddande skal. Vi njuter av varandras inre och yttre skönhet, under de snötäckta trädkronorna vi älska. Vi seglar på moln, över hav, i skuggan av oss själva. Den poesi du läser för mig, får mig att älska dig ännu mer. Bortom de frusna vägar kantade av de vackraste vildhästar. Vi stannar till och mötet med naturen så verklig, så oförstörd. Bakom de masker vi gömt oss för varandra, av de papegojtulpaner vars blad ligger utspridd på allé av ömhet. Att fridlysa vår kärlek. Så sant, så sant.