Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En vän och jag gick oss ut för att köpa och hamnade därför i en sorts mitten eller i vilket fall i centrum för att sedan kunna som 'sköta ärenden' av skilda slag. Ibland, trots att en tänkt så på saken' kommer glömskan med i bilden, vill ha ett ord med i


Det gör saker och ting mindre enahanda?





Vad
en kan
med ena
handen göra?
Utöver att bära
en väska i. Tecken
av olika slag som
'de flesta' genast
kan som förstå.
Förslag på
dem,
kan vara
de tecken
som har med
fingrarna att göra och
om en själv vänder
handflatan mot
sig eller bort
från sig.
De där
tecknen
kommer som
om de vore så
inlärda att de mer
är en sorts automatik.
Allt från att peka ut
en riktning, peka
finger eller visa
fingret. Det är
ett språk i
sig, vad
ena handen
kan göra och även
den mimik som kan
visas i ett ansikte eller
vad kroppen kan rycka på
axlarna åt. Det finns även
de vilka undrar över hur
en vänsterhänt bär sig
åt för att hälsa eller
som sköta sitt
hemliga och
tysta språk.
Behövs
då alls munnen
ljuda mycket mer
än att vissla, skratta
eller gråta, ropa ord till
som för att ge litet extra
som krydda till att missa
eller träffa då en boll eller
pil kastas mot ett väl
möjligt mål. Varför
en människa
väljer att
'förstärka'
det sagda genom
att gestikulera trots
att den som befinner sig
i andra änden av en telefon
inte kan se ens eget som
'desperata' viftande.
Men en sak är ju
språket annars
bra för i
samtal
med annan,
det är ju hur en
väljer att tala högt
eller lågt, säga vissa
ord på ett annat språk
eller någon dialekt.
Ett hemskt sätt
att uttrycka
sig på,
det.

(Personen på bilden är en bekant'ing.)




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 277 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-08-14 15:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP