Doften av sommar som snart säger farväl. Höstens vemod gör entré. Vinterns glittrande barnögon och vårens längtan. Solmogna krusbär i mina händer. Passionerade ögonblick i nuets dåtid. Geléhallon på strå, vem kan motstå det?
De frusna drömmar tinar och blir till fjärilar svävandes över oss. Mitt hjärta sårbar och skör. Mina inre skator förvarnar mig om ångestens vindar närmar sig. Jag kysser mörkret godnatt och välkomnar ljuset i mitt liv. Jag fridlyser vår kärlek. Där berguven spanar efter frihetens gudinna jag anar ensamheten i din själ. Ju mer jag älskar dig, desto mer sårbar jag blir. Mitt skal av pansar av sköraste violer. Om du vill är jag din för evigt. Men det är en balansgång mellan ebb och flod. Hudlös av tårar av bergskristall och jag saknar dig mer än livet. Ett liv av svartaste onyx.