Sitter i trädgårdens skugga med kaffe, skrivblock och penna.
Svalorna jagar i skyn, bina är fulla av blom.
Framför mig gungar ett äppelträd under sin bågnande börda.
Regnmolnen hänger på tork under en nyckfull sol.

Det är augusti igen och redan i mitten av månan.
Liksom hexametern går livet sin gilla gång.
Jag befinner mig själv just nu mitt i livets augusti.
Framför mig väntande står resignationens tid.

Inte begriper man mycket förrän på ålderns sluttning
perspektivet förklarar gåtan på levnadens lopp.
Gärna förglömmer man ungdomens andfådda krav och dumhet
liksom många som vuxen fördomsfulla beslut.

Tar nu en mun av mitt kaffe, doppar daktyler i blocket
liksom trokéer ock, för att få rytmen rätt.
Trägårn susar och surrar och molnen flyr över himlen,
livet i ultrarapid flyktar för varje sekund.

Tänker på Heidenstams dikt om den väckta Jairi dotter:
"Länge jag trängtan förnam att få undrande blåsa
livets grumlande damm från min bägares vatten,
smaka en klarare dryck, stiga närmare natten."

Kanske i paradis jag kan minnas min maskätna trädgård?
Kanske i himlens salong livets repris spelas upp?
Måtte jag då kunna le åt min stund här i trädgårdens grönska!
Måtte augustis mognad spegla mitt hjärtas frid.