Vi definieras inte av våra handlingar, vi definieras efter de motiv som styr våra handlingar.

De som väljer att dölja eller fördunkla sina motiv döljer eller fördunklar vem de egentligen är.

Dessa är de sant falska människorna, inte bara mot övriga utan även mot sig själva.

Då dessa motiv är dolda för alla förutom oss själv och vår eventuella Gud kan de därför bara dömas av vår eventuella Gud och samvetet.

Men de kan aldrig se på sig själva med stolthet och aldrig känna sig som en värdig människa.

En människa som lever med sina motiv dolda eller i det fördunkla avslöjas alltid då de förväntar sig detsamma av andra och därför kan aldrig känna tillit till någon, inte ens sig själva.

Dessa är de sorgligaste och mest ensamma människor och jag känner bara sympati och sorg för deras oförmåga och önskar att de kunnat tro på sig själva tillräckligt mycket för att uppnå någon form av värdighet.