vet inte vem jag riktigt är idag
när jag befinner mig här
har alltid varit munter
sorgen kunde ligga på lur, men lyfte strax
numera jag bladen vänder
läser smärtan, öppnar sig himlen
molnen flockas
där jag sitter, det stänker
fäster jag mina ögon i solen
tar på en solhatt
glädjen är min sanna natur
så många jag på vägen mött
väldigt trött, när dörren öppnas
och stängas, tittut tittar de ut
undrar så den som är
"vinglar ut mot äventyret"
ord berättar, döljer och samtalar
vem och vad vi är