Redan medlem?
Logga in
Anderöster talar oss vid liv
Det tar tid att bygga ett hus
men en fjärils vingslag kan fälla det denna devis säger mycket en lögn genererar gärna till flera för att hålla skeppet flytande men då droppar faller på däck sjunker skutan jag tror på dig klokuggla har ditt foto på skärmen, alla
även förvandlingen
blev ledsen då, sa det till vår vän A kommer ihåg en gång vi smsade då var du passagerare i bil.. Den flyktiga gärdsgårdsgrinden lämnade oss kvar
bara himlen kan språkets yttersta gräns Den vilda bäcken passerade sorglös förbi det som var vi Strandsatta i ett inferno Bergen förstod talade till de som lämnats kvar vi log mot varandra tar du med mig till ditt Eldorado Efterlämna inte min del i oss på den strömmande bäcken gav du dig av kanske vet du nu var gärdsgårdsgrinden finns förlägg ej minnet av den sköra tid vi delade Par i kungar Än finns jag kvar Du vet var du kan finna mig min vän i den trogna skuggan av berget lever jag än Kommer du ihåg då jag stod där 2016 juni
på bron där bäcken strömmade förbi med vandringsstaven i min hand tältduken fladdrade och i fjärran hördes ekot ur märkligheten Tack för du delar med dig det hjälper mig
och andra att förstå skärvor ur ett block marmortystnaden
visste inte om saknaden visste inte om kudden så många drömmar svalde hav när jag inte såg hur kan jag förstå Smulan vill inte kramas när jag bara regnar hellre än säga sanningen gömmer du dig i kväll över sjö, över klint den elakartade hostan det smittande skrattet det assyriska oket medicinburken, den lilla själens sjukdomar när den lilla sömnen gömt sig barndomens Gogol vaknade ur sin dröm, föll trädet till marken vännernas sorgsna ansikten vändes bort i syskonkedjans syn söndrade den tudelade, två den aldrig återfår de stora tomma orden ur vetandet spränger skalet försjunken i grubbel över livet natthimlen dalar vanmakten talar väntar på morgonen varma fadersögon vänder sig bort jag hittade svaren smulorna du lagt ut hittade och fann 20160610
familjen psykologisk misshandel o ja läste en del jag blöder än ber varje dag mörkret får sitt PS hösten 2016 Stenarna flyger skärvor av liv 97 % magskrik bortom ögondjup en hållös fallkänsla solens vatten värmen skrev; skrivna förfalskade referenser; andra finns dem; förmodat – inte hon har det genuina opåverkad när 97 % av alla är höga de ser det inte själva det gör så ont dag efter dag det är därför hon dricker solen vatten mäter inte sorg i tår hål skrik av hunger törstande sand sluta söka hon var aldrig där /Lorden 2015-02-13, var varsam yxan känner mig udda på sned /utanförskap ett år eller mer gick inte blir någonting rösten sviker försök till ombyte och ny livsrytm i väder vatten någonting eller ingenting alls du och dina vänner sand som rinner ut i sand blir till ingenting alls akterseglad av tiden står livet kvar som något kvävande när andra redan avlägsnat sig oron ger drömmar du går i kvav
och jag inte finns där I skydd av mörkret gick du stigen fram På väg mot ett ingenting Du lämnade grinden på glänt väntar du ännu i den trogna skuggan av berget jag överger dig inte vi är delar av samma kärl hade jag inte trott förut så inser jag meningen med allt. Gräver i det förgångna
ett djup med fossilt bränsle gnistorna sprakar tänder det hat jag den veke som började brinna ett hölje av glas så skört det kan spricka Mitt ljus min värme jag leder i mörkret med kalla minnen Lågan steg jag gång på går Pågår Ljuset svalnar
tar mig längre ner för att hämta livet Han går där klädd i päls bland mossornas tuvor. alla löv
ännu gröna. förutom de i höstens färg. ännu finns björnbär att äta. luften är silversval rufsar runt i den tjocka pälsen. han reser sig drar med klorna fåror i barken står sen i djupa funderingar och minns de sju svåra åren. då han var valp han föddes då han var elva. mindes det svåra. när maskerna föll rösterna från kudden rev stora hål i bröstet vem sa sorg är tragisk. valpen hade aldrig förstått. Barndomens Gogol då föddes glädjetårarna. läste det onämnbara sexuella övergrepp idag vandrar han i skogen bland sina
älskade berg, drömmer om friden känner solens vatten rinner över färg. om kvällen flammar midnattssolen i böljande vågor liksom i en vinterdröm
genom dis och mörker träder du fram väver lyckliga minnen trär alla på ett band
Fri vers
(Modernistisk dikt)
av
morgonstjärna
Läst 216 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2019-08-16 05:13 
|
Nästa text
Föregående
morgonstjärna
|
