Jag andas krispig luft. Av allt svek samlas i musslans skal. Bildar en pärla av sorgens dans med en älva. Theralen intravenöst. Du bryr dig inte. Så länge det inte handlar om dig, är det ovesäntligt. I dagboken samlas tonåringens liv. Vad naiv jag var. Men nu har jag blivit bitter istället. Och det är grymt ocharmigt. Jag plockar päron av guld och jag plockar äpplen av silver och lägger dem i en fruktkorg av brons. Förlåt de stundtals irrelevanta hybris jag strör runt mig. Men även en diva kan bära vingar av sorgmantel.
Alligatorer lurpassar. Där löjtnadshjärta omfamnar och tröstar. Det är jag som måste vara stark, när du min lilla harpalt är som svagast. Barfota vi flanerar längs kullerstenar. Vilken idyll i svartsjukans missunnsamhet. På café vi beställer varm choklad med vispgrädde. Jag förlorar mig själv i din kamouflerande blick. Att älska passionerat efter dina utslitna uppraggnings fraser. Ärligt talat. Suck. Men vem är jag att döma dig? När allt jag vill är att känna mig trygg. Tröttheten väller över mig som lava. Om du vill följer jag dig hem. Där blir sjöjungfru till enhörning. Och det gör mig ingenting. Ingenting alls.