har skaffat mig en egen vrå
en stol vid fönstret
ett hörn av trädgården där inget stör mig

håller ut handen betraktar stillsamt
det gröna lacket, som löven färgat
förenar mig med skuggorna, ser ut över vattnets skiftningar


kan nog inte hjälpa, men hör ändå en sorgsen melodi
fingra på själens harmoni
går det inte att stoppa ett skenande lok ?
det är nog snarare vi inte vill
släppa kransen vi försökte fånga
det är nedbrytande att klyvas i atomer

förstår nog inte riktigt
har försökt vara vänlig OVÄNLIG
gullig RASANDE, men inte tröttsamt tjatig
absolut inte gnatig

men ibland känns det ändå av alla repningar
att jag varit rejält tjatig

visst ibland har någon varit irriterad och jag blivit blockerad
datorn fick fnatt, den blev svart
men när någon sig lugnat, lyste skärmen igen

jag är den mest ointressantaste på denna jord
sanna mina ord
låter ingenting mig störa
eller sinnet förgöra
jag har inget annat än min oförskräckthet som mantel att bära
när jag hör omvärlden

förlåt att jag finns till