Med ett brak dundrade Tors hästar
hans bevingade vagn fräsande drog över himlen
det ljungade då han hammaren höjde
staden hukade, när det hemska bullret
den kreverande bomben föll över hustaken
jorden darrade skakade
varje fjäder borrade näbbet i armvecket,
minsta myra, varje strå hörde och fasade
kikade försiktigt
mot himlen undrande
där tordönet vildsint rasade
sinnet från väderstrecken släppte loss
piskande slagregn som marscherade
över brutna paraplyer
som flaxade i korsdraget bort

men så plötsligt trängde solens fingrar fram
städade med sin svepande kvast
undan spåren efter regndroppad frisyr i en hast
tropikerna har landat i ett vinande kast